Startsidan
Min samling
Till salu
Länkar


                   OM MIG




Jag heter Susanna Fredriksson och är född 1964. Jag har två äldre systrar
och två yngre bröder. Inga barn men fjorton syskonbarn och fem syskonbarnbarn - än så länge - så jag kan titulera mig mormors syster...

Förutom Barbie är kampsport en stor passion och jag har tränat mer eller mindre sen 1979. Just nu tränar jag enbart ju-jutsu (självförsvar) och har
där nått graden 4 dan.

Mitt samlande inriktas mest på kläder. Givetvis har jag många dockor
också, men det är kläderna som ligger närmast hjärtat, speciellt varianter.
Men utan dockor får jag inte njuta av att se kläderna på, så dockor är ett måste. Vissa av dem kan jag inte tänka mig att vara utan heller och Stacey
är en favorit, troligen för att det var den enda Barbie (plus en Malibu Ken och en Tutti) jag fick som ny när jag var liten. Resten ärvde jag av mina systrar.

Garderobsväskor är också en kul del av samlingen och jag skulle ha ännu fler om de inte var så skrymmande.

Med åren har jag samlat på mig stor kunskap om kläderna från
perioden 1959-72, därefter kan jag en del men efter 1979 är det stopp.
Om dockorna kan jag inte alls lika mycket eftersom det inte intresserar
mig på samma sätt, men givetvis vet jag ungefär vilka år de kommer
ifrån och jag skulle aldrig komma på tanken att sätta på en Mod-docka kläder från vintage-perioden :-)

Jag gillar inte när det blir för fullt i hyllorna och jag vill att kläderna
ska passa ihop, antingen genom färgerna eller att det är ett tema t ex vinterkläder. Sedan vill jag att det mesta ska vara original Mattel (med undantag för örhängen, örhängespinnar och ställningar) men har en del annat också som dekoration. Däremot måste allt vara från tiden, inga nya saker bland mina dockor. Reproduktioner gillar jag inte alls.

Texterna under beskriver glädjen och fascinationen med att samla på
Barbie för mig personligen.





Henne glömmer jag aldrig

I hela mitt liv har hon funnits i min omgivning, mer eller mindre påtagligt.
I början lärde jag känna
henne genom mina två äldre systrar. De blev inte
alltid så glada när jag ville träffa henne, men
till slut gick de med på det.

Min vän föddes i en liten stad i Kalifornien, USA. Till Sverige kom hon i början av sextiotalet, men språket har aldrig vållat några problem för vår vänskap. Det behövs egentligen inga ord när vi träffas, vi förstår varandra mycket bra
i alla fall.


Jag var nog i åttaårsåldern när vi började att träffas mer regelbundet, hon
och jag. Ibland var vi
ensamma och ibland var en av mina kompisar med.

Jag var mycket intresserad av hennes kläder. Hon hade väldigt mycket
olika sorters kläder, mängder med
skor, väskor och andra tillbehör. Det
var påkostade kläder, med inspiration av Dior, Yves Saint Laurent och
de
andra ledande modeskaparna. Jag tyckte bäst om de kläder som visade sextiotalsmodet. De var mer
välsydda och mer smakfulla än de som
speglade sjuttiotalsmodet. Alla hennes kläder skulle klara sig fint
idag,
nu när modet från åren 1960 till 1975 har kommit tillbaka.


Det hände att jag försökte sy lika vackra kläder som hon hade, men
resultatet blev oftast inte så bra.
Jag har aldrig varit bra på att sy, och kan
det fortfarande inte. När jag i mellanstadiet fick chansen att
välja mellan träslöjd och syslöjd var valet enkelt. Trä förstår mig bättre än vad tyg gör.

Hon, som berättelsen handlar om, bytte kläder flera gånger om dagen.
Det var allt från vardagsklänningar
och yrkeskläder till fantastiska balkreationer. Jag beundrade henne mycket och önskade att jag hade så
vackra kläder. Hon hade även ett väldigt vackert hår som hon lät mig
sätta upp i olika frisyrer. Hon hade
ett väldigt stort tålamod, ibland höll
jag på i timmar.


Vi träffades i stort sett varje dag i fem eller sex år. Det var alltid roligt när
vi var tillsammans och vi var
aldrig osams.

Sedan kom det några år då vi inte träffades alls. Jag fick andra vänner och
nya intressen, det blir ju ofta
så när man kommer upp i tonåren. Jag tänkte nog inte så ofta på henne under den här tiden.

Men så en dag för ungefär tio år sedan träffades vi igen. Alla minnen
bara forsade fram! Vi hade ju haft
så roligt tillsammans, vi var ju nästan oskiljaktiga. Hur kunde jag ha glömt henne? Nu märkte jag hur mycket
jag faktiskt hade saknat henne, hon som varit en så stor del av min
uppväxt.Jag hade saknat alla våra stunder
tillsammans. Jag hade även
saknat alla hennes underbara detaljrika kläder.


Från och med den dagen har vi träffats nästan dagligen. I perioder har vi umgåtts väldigt intensivt. Jag blir lycklig när jag är med henne, vardagens bekymmer bleknar bort. Hon är mitt andningshål i livet, hon får mig att
koppla av. Ibland blir min pojkvän svartsjuk på mitt intresse för henne,
men han låter mig hållas.
Varje gång hon får nya kläder väller det fram
ett lyckorus inom mig! Jag blir som i en annan värld och jag känner
mig
som ett barn igen.


Mina syskonbarn älskar också att vara med henne, de vill alltid träffa
henne när de kommer
på besök. De förundras över hennes kläder, skor
och väskor och vill veta om hon fått några nya kläder. Ibland vill
jag inte
att de ska träffa henne, men då kommer minnen från min egen barndom tillbaka… Jag kan ju inte ta ifrån
dem den glädje och lycka som hon ger,
inte hindra dem från att älska henne som jag gjorde, och fortfarande gör.

De behandlar henne alltid med respekt och tycker att det är väldigt
spännande att träffa henne.


Trots att jag är trettio år, fyller hon mig med glädje varje gång jag ser henne. Jag kommer aldrig att glömma henne!

Barbie Millicent Roberts – min barbiedocka!



Minnen

Jag började samla på Barbie redan 1985 och tänkte här berätta om några
köp på 80-talet som jag kommer ihåg
särskilt bra. Det var helt andra
priser då, men man får inte glömma att det även var helt andra löner!


1985, när jag var 21 år, plockade jag fram mina gamla Barbiegrejor
från 60-talet. Jag hade ärvt dem av mina systrar,
så det var ganska mycket,
men kläderna var i VÄL lekt skick. Mycket förstörde väl jag innan de blev
mina, tex.
så klippte jag av håret på en Skipper och ritade med bläckpenna på klänningen till Sophisticated Lady. Även sedan jag fått dem gjorde jag
en hel del konstiga saker som jag ångrar nu. Suck! Några exempel: Jag
målade ögonfransar
på min brunetta Midge med tuschpenna, tog bort chiffongen på klänningen till Modern Art samt klippte av byxbenen på Firelights till två, som jag tyckte, snygga långkjolar. J
Ja, ni känner säkert igen er.


Jag tyckte att det skulle vara roligt om jag kunde få tag i fler kläder och dockor. Framförallt de jag bara hade sett på bild och suktat efter när jag
var liten. Min mamma föreslog att jag skulle sätta in en annons i lokaltidningen,
vilket jag gjorde.

En dam svarade på annonsen och jag åkte dit för att titta. Hon hade lagt sakerna på ett bord och jag blev helt förstummad när jag såg dem. Inte
av mängden, men av skicket! Allt var i EX+ - NM skick. Jag hade inte i
min vildaste
fantasi kunnat föreställa mig att kläderna kunde vara i ett
så fint skick, när någon hade lekt med dem! Jag bara stod
och gapade
och då visste jag att jag skulle börja samla på allvar. Det var en askblond
BC med baddräkt, ställning och
kartong. Mycket vackert ansikte och
fantastiskt hår som inte såg kammat ut! Hon tillhör fortfarande mina
favoriter.
Det var fem kompletta uppsättningar kläder; Raincoat, Crisp 'n Cool, Dinner at Eight, Bride's Dream och Sophisticated Lady.

Vad jag betalade? 200 kr…

Mitt största kap gjorde jag samma år eller kanske 1986. Jag hade då satt
in en annons om att jag ville köpa booklets.


En dam ringde och sa att hon hade 14 st (!) och undrade vad jag skulle
ha dem till. Jag sa att jag samlade på
Barbiedockor och ville ha häftena
så att jag kunde klippa ut bilder för att märka upp lådorna där jag
förvarade
kläderna. Jag ville ju inte klippa i de jag hade, för det var
de enda referenserna jag hade på den tiden, för att kunna
veta vad som
hörde ihop med vad.


Hon berättade då att hennes dotter hade Barbiegrejor och skulle höra
med henne
om hon ville sälja. Dottern ville sälja eftersom hon behövde
pengar inför en flytt.


Jag åkte dit för att se vad hon hade. Den här damen hade också lagt
upp allt på ett bord och även den här gången blev
jag mållös.
Av mängden! Det var fullt med kläder och tillbehör till Barbie, Ken och
Skipper. Den enda dockan som jag
säkert vet att jag köpte av henne
(det är svårt att komma ihåg vad man köpte var efter så lång tid) var en
Allan.
Jag hade aldrig sett en Allan på riktigt förut. Han var i perfekt skick
och hade både originalkläder och kartong.


Jag såg att det inte bara var Mattel-kläder och började plocka bland
kläderna. Men då blev hon lite irriterad och sa
att antingen köpte jag allt
eller också blev det ingen affär. Jag köpte givetvis allt och tur var väl det,
för annars hade
jag missat sånt jag inte trodde var original, t.ex. vantarna
och halsduken till Skater's Waltz samt tröjan till Kens
Hiking Holiday.

Jag åkte hem och började att sortera kläderna. När jag var klar hade jag
fåttihop 14 uppsättningar kläder som var
kompletta eller bara saknade
en sak. Skicket var även den här gången EX + - NM. Bland de kompletta
kan nämnas
Nighty Negligee, Skater's Waltz, Fashion Editor, Country Fair,
Hiking Holiday , Flower Girl och Sunny Pastels.
Två fynd som bara
saknade trycksak var Modern Art och Poodle Parade (med olivgröna
SPIKES!).


Priset? 600 kr.

Ett annat fynd gjorde jag när jag annonserade i ICA-kuriren som då
hade gratis sälj- och köpeannonser.
Jag fick en blond BC i helt olekt
skick. Hon är fantastisk!

De enda tillbehören var en brudklänning med slöja
(Bridal Brocade)
och två par skor. Men inte vilka skor som helst! Det är först sedan jag
gick med i Barbieringen
som jag förstått vilket kap jag faktiskt gjorde.
Skorna var ett par bruna OT och ett par bruna CT!


Kostnad 200 kr.

Vid ett annat tillfälle svarade en tjej på en av mina annonser. Hon var
student och behövde pengar. Av henne
köpte jag en blond Swirl (lite
klippt hår), klänningen och slöjan till Cinderella, en komplett AA
Stewardess,
klänningen och hatten till Lunch on the Terrace, samt nåt
mer som jag inte kommer ihåg. Hon ville ha 150 kr
men hade ingen
växel, så hon blev överlycklig när jag erbjöd mig att  betala 200 kr.
(Ojoj!) Först trodde jag
att det inte var några skor med, men när jag kom
hem så såg jag att det låg skor i väskorna till AA Stewardess!


Det var tider det!